Igår blev det en runda i skogen och det blev ett verkligt test av icebugs-kängorna.  På ett fåtal ställen hade barmarken kommit fram men nästan hela slingan/stigen på 3 km var täckt av is. Hård, blank is…… På slutet mötte vi några som funderade på att vända och en hundägare som faktiskt vände pga isen. Själva travade vi på ganska bra. Men inte ens dessa superkängor var helt halkfria utan vissa bitar – typ branta backar – blev det ganska osäkra steg. Bruno går ju lös men Nilaq satt i midjebälte och nja, inte optimalt. Fast hon är duktig och lyssna och vet också att om jag håller i kopplet så drar man inte =) Filmklippen är från sjökanten där det var snö och inte is =)

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=sJkMPtjLKYc]

Det blev lite dråpligt med Bruno – som kanske inte har sån koll – för i en brant nerförsbacke där vi tvåbenta tassade försiktigt kom han plötsligt glidande förbi sittandes på rumpan och med ett förvånat uttryck i ansiktet. Inte gick det att bara resa sig heller utan han for vidare en bit innan han fick fäste. Man ska ju inte skratta åt djuren men det var svårt att hålla sig. Han gjorde ju inte illa sig och den förvånade minen var obetalbar….

Det är ändå fascinerande hur tunn lagret av vinter var nu när det smälter och töar. I skogen var det bart nästan överallt förutom i norrläge. Och det är klart, solen når inte så högt än. Däremot var det underbart att fika. Vi har hittat en “stuga” vid vattnet som är lite avsides och med sittbänk och utsikt över sjön. Väldigt fint och stilla. Spännande nog vågar sig folk ut på isen. Vi räknade till 4 som fiskade vid olika hål och sen kom en skridskoåkare glidande vilket hundarna tyckte var spännande. Nåja, de har väl torr kläder med sig om de trillar i….

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=KzsLxuNnaLo&w=420&h=315]

Det är såna dagar och promenader man laddar batterierna.  Efter hasandet var hundarna mer trötta än vanligt och sov gott.

Idag började Nilaq löpa. Det var 5,5 månader sen förra gången…. Hoppas hon håller sig till hösten sen.