Ingen lätt fråga precis. När man jobbar med hundar får man ju tillfälle att lära känna en massa olika hundar. Det är på gott och ont för samtidigt som man träffar en massa trevliga, roliga och intressanta hundar och hundtyper så finns det nästan alltid egenskaper eller aspekter som jag inte alls gillar eller vill ha själv. Varje gång jag har funderat över vilken ras som skulle vara kul har min reaktion ändå varit att “den verkar himla trevlig men passar mig inte lika bra som dalmatinern”…..

I princip har jag fortfarande samma “ideal” som när jag letade första hunden och därför är dalmatiner den optimala hunden för mig. Både utseendemässigt och mentalt. För mig är dallisen en hund som gärna hänger med men inte är en arbetsnarkoman eftersom jag själv inte vill eller hinner träna varje dag.

Men nu efter ett par hundar inser jag ju också att hundar blir vad man gör dom till så det absolut viktigaste för mig är att jag och hunden får en personlig kontakt och gillar varandra, att vi klickar helt enkelt. Och det har varken med utseende eller egenskaper att göra utan mer personligheten eller vad man ska kalla det för.

Sen har alla hundar visat sig ha sidor man måste jobba med och det är ju det som  i slutändan utvecklar en som hundägare och människa även om man just då tycker det är jobbigt.  Så att peka på direkta egenskaper, det är svårt det….