Vanligen är biverkningar något negativt men denna gång är det en bra sak som händer. Efter urinstoppet och framför allt den mekaniska tömningen av blåsan har Bruno gått på kortison.

Jag tycker egentligen inte om kortison av den enkla anledningen att jag träffat för många hundar som har gått på kortison alldeles för länge och därmed sabbat den egna läkningsförmågan. Men som en kort insats efter operation eller liknande känns det okej. Så Bruno har fått kortison sen i lördags. Vi håller redan på att trappa ner, han ska bara få det en vecka men det är intressant att se effekten. Bruno rör sig nu nästan haltfritt.

Största skillnaden är när han reser sig, då har han behövt uppvärmning innan han kunnat gå ordentligt men det behöver han inte nu. Han går och travar direkt. Visserligen med en lätt hälta men mindre än han haft sen i september…. Det gör förstås att jag känner ett större hopp till att vi faktiskt ska hitta en fungerande behandling.Men eftersom jag inte gillar kortison ska jag leta reda på motsvarigheten bland naturmedel. De har nämligen inte biverkningarna som de kemiska preparaten har.

Så just nu känns det väldigt positivt!