Nu har Nilaq och jag gått halva sökkursen och det har väl gått lite fram och tillbaka. På kursen jobbar vi med framlängeskedjning och lägger till detaljerna varteftersom. Framlängeskedjning betyder att man lär in de olika momenten i den ordning de ska utföras.

I söket betyder det att hunden springer ut till figuranten i skogen, tar “rullen” dvs en markering som hänger på halsbandet i munnen och springer tillbaka till föraren som kopplar hunden och sen visar hunden föraren var figgen sitter.

Eftersom jag under så många år  lärt mig att dels dela upp momentet i pyttebitar och dessutom sätta ihop dom så man börjar med den sista delen och sen lägger på en del framför och sen en till framför, s k baklängeskedjning, är det en utmaning i sig att träna på detta vis. Det är verkligen nyttigt!!!

Var har vi problem då?

1. Ja det ena är att Nilaq inte velat komma fram med rullen för att bli kopplad. Hon får ju springa lös och ska hon kopplas = friheten försvinner. Så i torsdags satte jag på en långlina. Det gick bra. När vi provade löst i fredags under promenaden kom hon fram direkt!
2. Det andra är att hon släpper rullen. Ännu är rullen en leksak och hon tar den villigt i mun men sen spottar hon ut den när hon ska springa till mig. Vi har inte tränat apportering så att bära saker kan hon inte sen tidigare. Apportering var heller inget krav inför kursen.
3. Hon har haft svårt att påvisa figgen i koppel men i fredags sprang hon dit med mig för första gången.

Det märks tydligt att hon behöver en natt att smälta det vi gör på kursen. Man får heller inte köra för många repetitioner per träning.

För mig blir det ganska tydligt att baklängeskedjning verkligen blir enklare för hunden att ta till sig. Efter kursen tror jag att jag kommer att träna de olika momenten separat och sen sätta ihop dom på nytt och se om inte det kan få det att släppa.

Men det är hemskt kul och Nilaq tycker det är jättekul. Nu hoppas jag att vi kan fortsätta träna under vinterhalvåret fram tills nästa kursstart för det blir nog en till i vår.