Äntligen

with Inga kommentarer

Av olika anledningar har simningen fått stå tillbaka och det är inte utan att en viss oro funnits i bakhuvudet över att ha skippat denna viktiga bit i Brunos rehab. Desto roligare var det när jag åkte ut med hundarna igår och Bruno fick simma igen på FHD.

Vi sa väl att efter en så här pass lång paus får man ta det lugnt och låta Bruno bestämma vad han orkar. Bruno själv hade brått in, förbi duschen, och upp på rampen. Nu bär inte bakbenet riktigt så där blev det stopp och han fick först ta den hatade duschen. Sen på med flytväst och uppför rampen med lite hjälp. Där blev det stopp. Lite skoj för det är full fart – tvärstopp. Nästan som om han kom på att “nej men hallå, vatten var det ingen som sa nåt om!” Men med en leksak i munnen och milt våld gled han ner och sen simmade han på. Lite plask de första tagen och sen paddlade han på.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=npevdK3jgrM&w=420&h=315]

Och han simmade och simmade och simmade….. Han fick ha linor på och ligga i mitten, det är minst ansträngande och man kan styra honom bättre. Så som tidigare vände han med jämna mellanrum och då åt vänster – han är starkare på högersidan som är den friska sidan. Kul var det sa Bruno och man såg hur han njöt av att trampa på i vattnet. Det som snabbt märktes var att han nu tar i jämnt med frambenen. Tidigare tog han i mer med vänster fram och då stänkte det väldigt eftersom det hamnade över vattenytan. Nu när det var jämnt låg han hela tiden i vattnet men tog i fint. Bakbenen tog han dock inte i med så mycket, ffa vänster “hängde” mest. Nåja, han simmade en kvart och sen blev han trött. Då fick han vila, det blev väl 3 minuter vila, och då försökte han ta sig upp men det gick att hålla honom.

Sen fick han ta en ny simtur och det lite segt först men så snart han var i simmade han bättre än första passet =) Dels började han simma mer med bakbenen och fick då simma fram och tillbaka, dels började han ta högersvängar! Nu gjorde han även sidoförflyttningar, han simmade liksom på tvären. Det kom han på alldeles själv. Och han gjorde dom år höger så rimligen tog han i mer med vänster sidas ben. Sammanlagt simmade han 25-30 minuter. Det hade han aldrig orkat ens innan operationen!

Det var förstås väldigt skoj att se hur stark Bruno har blivit sen operationen och hur bra den rehab han har fått ändå har varit för honom. Nu är det julhelg och på tisdag är det ny kontroll 6 månader efter operationen. Det blir ju röntgen och förhoppningsvis ser leden fortfarande bra ut och med alla spikar på rätt plats. Stretchingen lär vi hålla på med resten av livet och vem vet, kanske blir benet längre och längre så han så småningom kan stöda bättre med det benet också. Han ska ju inte tävla i nåt utan bara hålla för ett normalt hundliv och utan smärta. Att benet fortfarande är “för kort” och han haltar och ibland hoppar på 3 ben verkar inte störa honom så mycket. Och nu finns utrymmet att simma minst en gång i veckan så det kommer säkert att hjälpa till.

0 Responses

  1. Cliffordsmatte
    | Svara

    Vilken härlig syn för dig som matte – att se att det går åt rätt håll! Håller tummarna för fortsatta framgångar!

  2. Monica E
    | Svara

    Härligt att det går så åt rätt håll och att det är bättre än innan!

  3. prickigahunden
    | Svara

    Tack! Det kanske verkar larvigt att bli så glad för minsta framsteg men det gör allt jobb lite mer berättigat. Det tar ju av mina krafter, tid och helt krasst även pengar och en del människor med eller utan hund har höjt på ögonbrynen över att jag lägger så mycket på Bruno. Så tack för era hejjarop, det värmer!!

    • Monica E
      | Svara

      Nej det är inte ett dugg larvigt utan som hundägare är det sådant som kan göra en lycklig minst en hel dag:-) Och icke djurägare kan aldrig förstå så är det bara.

  4. emelie & berit
    | Svara

    jag tycker inte alls det är larvigt, jag vet ju känslan själv. så grattis till framsteg, det är ni så värda! 🙂

Leave a Reply