Brunos första KST

with Inga kommentarer

Idag var vi ut till Helena Johnsson i Tungelsta för Brunos första kranio-sakrala behandling. Hon har sin mottagning för hundar och människor hemma och det fanns en mysig filt utbredd på golvet för Bruno att slå sig ner på. Nilaq var med som stödperson, men det förstod hon först lite senare när Bruno blev orolig – då la hon sig bredvid honom och lugnade ner honom….. Självklart trodde  hon att hon var stjärnan!

Helena ville veta om Brunos bakgrund och sen satte hon igång. Det var lite märkligt för man såg så tydligt på Bruno hur påverkad han blev trots att hon egentligen bara höll händerna stilla på honom.

Först var händerna på baken och hon konstaterade att han var mycket spänd där. Med sina händer löste hon upp spänningarna i korset. Bruno var ganska orolig först men efter ett tag lugnade han sig. Sen blev han orolig igen och sen slappnade han av. Efter ett tag blev han faktiskt riktigt lugn och andades djupt, nästan så han sov…. Under tiden frågade Helena om hans rörlighet och senare om hans andning som hon uppfattade som ansträngd.

Så hon flyttade händerna till diafragman – en hand på bröstkorgen, den andra på ryggen – och då gick Bruno igång igen. Jag fick hålla honom så hon kunde fortsätta. Hon undrade om magen och den är ju känslig. Sen kom jag på den misstänkta skadan på näsbenet och att han saknade luktsinne när han kom. Så hon försökte lösa upp det “stoppet”.

Sen var det dags för huvudet och nu protesterade Bruno å det häftigaste. Aldrig att hon skulle få greja med hans skalle, nej där gick Brunos gräns. Men efter en stund lugnade han sig, jag höll honom och Nilaq kom och la sig bredvid honom – med en tass över hans tassar, hur gulligt var inte det? Helenas kommentar var att “det är ju bra om han är lite närvarande i alla fall” och då kom jag på att jag inte nämnt det här med Brunos autism….. Och det är ju precis det han gör – går in i en egen värld, en happy place. Det var jobbigt just med skallen men tydligen var det ett stopp i en av kanalerna på vänster sida och när det släppte så blev Bruno lugn. Där bröt Helena, hon kände att det skulle bli för mycket för Bruno och att han behövde tid att hitta tillit till henne och terapiformen.

Nu ska jag hålla koll på ev effekter tills vi ses nästa gång om 2 veckor. Då får nog fröken Nilaq stanna hemma eller i bilen så det blir lugnare och fokus bara på Bruno.

För den som vill veta mer om kranio-sakral-terapi kan man googla och även läsa här.

0 Responses

  1. Monica E
    | Svara

    Spännande att se om han verkar vara mer lösgjord sedan.

    Jo tack att stänga av och gå in i sin egna värld när det blev för jobbigt känner jag igen, dra ner rulllgardinen brukade jag säga!

    Det är faktiskt mycket lättare med sådana hundar som är “utåtagerande” tycker jag. Jag behöver aldrig fundera vad Freja tycker om något:-)

Leave a Reply