C + ua = ?

with Inga kommentarer

Idag var jag inne på hunddata och se där – resultaten från röntgen i fredags låg ute! Glädje i 2 sek tills jag läser – HD C…..  Jaha, där ser man. ED, dvs armbågarna var ua så där är hon helt “bra” men höfterna har då lindrig dysplasi.

Nu vet jag att det inte är någon katastrof i sig och för hunden som sådan spelar det nog ingen större roll. Jag hade inga planer på valpar eller att vi ska tävla i vare sig drag eller weight pull eller agility….. Ändå känner jag en viss besvikelse. C.

Och så där som jag är går jag nu in och läser om mammans höfter (B), pappans höfter (okänt) och kennlarnas statistik som rasklubben tagit fram. Ser hur illa det är på pappans sida. Ser att rasklubben inte har krav på vare sig det ena eller andra men rekommenderar att avelsdjur både röntgas och ögonlyses. Att rasen anses vara frisk. Och efter att ha läst en stund inser jag ju att det faktiskt inte spelar någon som helst roll.

Hon skulle till mig. Inga planer förstörs. Jag har redan ett öga på hennes bakdel och nu vet jag varför. Hon ligger groda. Hon har en liten extra kick med höger bak i galoppen. Men det är allt.

Så när posten kommer och intyget från SKK med den så är det bara ännu ett papper som ska in i hennes pärm. Inte mer och inte mindre.

0 Responses

  1. Elisabet
    | Svara

    Man kan bli lite bestört när man får resultaten, MEN….
    Min erfarenhet är att håller man hunden normalviktig och välmusklad, och att både höfterna är lika så är det inga problem egentligen. Min Lovis har E på båda höfter. Hon är 12 år och det kommer inte att vara höfterna som är det avgörande för när hon inte kan leva längre.
    Sen tänker jag också att förr i tiden när man inte röntgade, då fanns nog en massa C-höfter som ingen visste om!

    • prickigahunden
      | Svara

      Jo men så är det ju. Det var överraskningen eller vad man ska kalla det. Och detta är första hunden som jag röntgar enligt konstens alla regler så vem vet hur tidigare har/ser ut? Det blir “slim o i trim” som gäller för stumpan. Hon mår ju bra!!

  2. Monica E
    | Svara

    Säkert ingen fara för henne men för rasen spelar det ju roll att man röntgar om man har ett litet “dolt” problem:-)

    Du lär hålla henne i perfekt skick och inga framtida planer blev ju förstörda som tur är 🙂

  3. Strega
    | Svara

    C’n är ju inte hela världen, eftersom du inte har valpplaner för henne. Och jag har fått för mig (men har inga bevis för det egentligen) att de flesta C-hundar funkar alldeles utmärkt att jobba med, så länge det handlar om varierat arbete. Och det vet vi ju sedan tidigare att du kommer att ge henne! 🙂

  4. Cliffordsmatte
    | Svara

    Vilken tur att hon fått dig som matte – som redan “känt” på dig att rumpan behöver ett extra öga! Som sagt en smal men lagom musklad hund som jobbar varrierat brukar väl klara sig bra ändå!
    Men förstår att hjärtat hoppade till – jag satt nästan och bet på nagalarna när jag väntade på Cliffens höft resultat 😀 Men så hade jag i och för sig en kille med D höfter som var gravt överviktig när vi tog över honom och därför fick problem allt förtidigt!

    Jätte kul att få läsa hundarnas årskrönikor i år också 😀
    En fråga också – har du hört något mer om kissarna?

    • Kerstin
      | Svara

      Idag har jag ju hunnit smälta det och det är nog lite detta att “har jag gjort nåt fel?” men det har jag faktiskt inte. Hon har fått växa till sig i egen takt, rört sig mycket fritt som valp, fått bra mat osv. Så jag är inte heller orolig för framtiden. Inte så mycket iaf =)

      Ja kissarna….. de bor ju i skogen och är inte så påträngande mot folket som bor på gården. De syns till lite då och då men vill vara ute. Låter sig inte klappas men har varit in i stallet med gårdens egna katter. Så de tycks bli kvar där. Så länge jag bor i lägenhet tänker jag inte skaffa ny/a katt/er heller.

      • Monica E
        | Svara

        Angående katterna kul att du vet var de finns och att de lever i alla fall! Ska man ha en katt i lägenhet så skulle jag satsa på en raskatt för de har inte samma sug efter att vara ute som en vanlig huskatt. Theo har mest klagat på att han kunnat se oss utanför och han inte fått vara med innan vi byggde rasthagen. Jag har inte upplevt att de har sådant utesug/rastlöshet som bondkatterna vi haft en gång i världen.

  5. Kerstin
    | Svara

    Nej det är säkert så att katter har olika “anlag”. Jag tog ju över dessa en gång i tiden och de visste inget annat då än innelivet. Kanske dumt att introducera dom till att vara ute för det har ju uppenbarligen “väckt” ett behov. Men förr eller senare hade det säkert kommit fram. Ja det är skönt att veta att de finns där även om de lever skogsliv. Det var ju väldigt gott om möss i området (både i stugan och i skogen) så mat finns det. Och så hade ju hästgården mat och vatten stående till sina. Svårt att se att grabbarna skulle flytta till lägenhet…..

    Jag tror inte att jag kommer att skaffa katt/er igen om de inte kan ha åtminstone möjlighet att gå ut. En rasthage är en bra idë och jag har sett några olika på nätet. Liksom hundgårdar tycks det finns allt från “kan lufta nosen” till värsta äventyrsbanan =)

Leave a Reply