Hormonellt

with 8 kommentarer
Liten blir stor

Det är väl så man kan beskriva lill-loppan. Hon höglöpte ju i mitten på september och som den urhund hon är så lever hon ju nära sin hormoner om man säger så. Först var hon “gravid” så efter en månad efter höglöpet började promenader och annat gå så sakta, så sakta…. Oj vilken tung mage hon hade. Och så hungrig hon blev men bara på vissa saker =) Hon hade säkert många “valpar” att ge näring till….

Efter 2 månader var det så dags för “valpningen” och från en dag till en annan började hon försvara sin liggplats mot Bruno. Stackarn fick inte röra sig i närheten eller ens titta på henne när hon låg “nerbäddad med sina små”. Det råkade vara ett vardagsrumsbord i en småländsk stuga som blev hennes första “valplåda” och hon ville plötsligt inte hoppa in i bilen och åka ifrån stugan när vi drog på utflykter. Istället sprang hon till dörren och pep och ville in igen….. När vi åkte hem igen verkade det dock som om “valparna” blev kvar i stugan, men det var visst bara för ett par dagar.

När “valparna” var runt 2 veckor blev det mer vakt igen – ffa mot Bruno – och mat gömdes på strategiska ställen. Nu när de är 3-4 veckor  börjar hon plötsligt jaga ute. Ja det är väl så när “småttingarna” ska börja äta fast föda – skafferiet måste fyllas på!  Så råttor, fåglar och kaninerna får hålla sig undan……

Nu verkar äntligen pälsen vara på väg att lossna också så förhoppningsvis hinner hon med att byta till vinterpäls innan den riktiga vintern kommer…..

Nilaq är nu 2½ år gammal och det är hennes fjärde löp. Det är första gången hon har en så utpräglad vårdfas efter löpet, hon har ju mer varit PMS-bitchig i samband med löpet, men det märks att hon blir äldre och klokare och har hittat en bättre balans i sina hormoner.  Hon har äntligen även börjat dra ut lite mellan löpen och på det hela har hon utvecklats hyfsat jämnt får man väl säga: född 30 april 2009, löp 1 i nov/2009, löp 2 juni/2010, löp 3 dec/2010-jan/2011 och nu löp 4 i sept/2011.

Nåja, snart flyttar “valparna” hemifrån och allt blir som vanligt tills det är dags för nästa omgång som förhoppningsvis ligger över halvåret fram i tiden.  Och nej, det finns inga planer på att faktiskt para henne. Även om hon faktiskt har några kandidater hon kan tänka sig =)

8 Responses

  1. emelie
    | Svara

    jobbigt… har inte varit med om något så extremt, även om berit blev väldigt påverkad men det var ju mest humöret som blev kasst. inga valpar eller annat. vi hade haft massa valpar om berit fått bestämma, säkerligen dalmatiner/dvärgschnauzer som då var hennes absoluta favoriter. 😉 numera tror jag jack russel eller whippet hade legat rätt bra till…tack för att kastreringen funkade! 😉

    • prickigahunden
      | Svara

      Jag har ju inte velat ha tik just pga hormonerna….. Måste säga att jag nu – när hon blivit “mer vårdande” – inte upplever det som lika jobbigt som när hon bara blev så otroligt pms-ig…. Nu ser jag hela “programmet” och det finns en mening med det.
      Efter de första 2 löpen var jag ganska övertygad om att det nog skulle bli kastrering eftersom hon själv verkade må så dåligt. Nu vet jag inte. Men men, vi får se.

      Nilaqs syster älskar också små hanar när hon löper men Nilaq själv har en burdus schäfer pojke som hon formligen dyrkar och när hon löper tycker hon även att en huskyhane som bor här är väldigt attraktiv. Men han är lite rädd för henne (det är inte schäfern) eftersom hon har sånt humör mellan varven. Men Niaq är lite mc-bruden som gillar tuffa tag…..

  2. prikkeprinsessa
    | Svara

    Jeg kjenner megså igjen, og sliter med akkurat det samme akkurat nå. Phu gleder meg til det er over:)

    • prickigahunden
      | Svara

      Blir din också en bitch mot andra hundar? När det går “överstyr” ger jag lite homeopatiska medel som dämpar det värsta och det är ofta bara 1-2 dagar……

  3. emelie
    | Svara

    vi har börjat rehab idag, och det gick bra iaf. får se hur det fortsätter….

  4. Monica E
    | Svara

    Att tikar blir påverkade får man vara beredd på Freja blir vårdande (sköter om leksakerna) och lite pipig jag tycker mest att det är gulligt:-)

    Jag upplever inte det som besvärande alls faktiskt och hon är inte bitchig av sig men det ligger nog inte i hennes natur då hon är en riktig mjukis:-)

  5. Cliffordsmatte
    | Svara

    Läskig läsning – för mig som tänkt att lillhusses hund ska bli en tik – 😉

    Skönt att se, tänker jag, att hon är så i synk med naturen (eller hur man nu ska uttrycka det) fast det “bara” är på låtsas.

    • prickigahunden
      | Svara

      Jag har alltid sagt att jag är en “hanhundsmänniska” medan många i min omgivning är övertygade “tikmänniskor” så jag antar att det mer beror på en själv om man tycker att det är jobbigt eller mysigt. Hennes syrra är ju mer vårdande och går in i sig själv istället och kan inte gå ut om inte “bebben” följer med….

      Nu har vi haft ännu ett par vaktiga dagar och då blir det jobbigare för mig eftersom jag redan har Bruno att ta hänsyn till och Nilaq vanligen är den coola balanserade tjejen som jag kan “lita på” i alla situationer och i alla hundmöten (det är ju massor här varje dag). Men med 2 hundar som kan hoppa till blir det lite mycket….. Även om jag är van att hålla dom och orkar hålla dom så ligger vi på gränsen när de kastar sig =(

      Bruno har ju blivit väldig stark och välbalanserad i kroppen numera (+) så han har en helt annan styrka de ggr han slänger sig efter löven i vinden eller småhundar (-) För Nilaqs del funderar jag faktiskt på en wgw-bälte just för dessa dagar när hon stänger bort mig och kan kasta sig…. Det blir nog billigare än kiropraktorbesöken….=)

Leave a Reply