Hormoner

with Inga kommentarer

Hormoner är ett spännande ämne. Man har dom och när det funkar är det bra. När det inte funkar kan det vara ett helvete. Nu upplever inte jag mig som en pms-kärring men visst känner jag av det. Ffa har homeopaten siktat in sig på mina hormoner. Och det händer saker till det bättre så det är super =)

Iaf har just tanken på löp och hormonsvängningar tidigare avhållit mig från att skaffa tik. Jag är verkligen en utpräglad hanhunds-människa, tycker de är så mycket enklare att hantera, mer raka och tydliga. Men nu har jag en tik och det är mycket att lära.

Nilaq är inne på sitt andra löp och jag tror mig se ett mönster. Hon är pms-ig och väldigt vass innan löpet men så snart löpet kommer igång blir hon “snäll” igen. Hon är ju en pojkflicka och väldigt fysisk så det syns mycket tydligt på henne när hon är i löp. Men hon är på bra humör.

Efter första löpet var hon bara lite påverkad och det ska bli intressant att se hur hon blir denna gång. Hennes matlust går upp och ner mest hela tiden och hennes motionsbehov tycks styras mer av vädret och värmen än av hormonerna. Nu är hon ju i slyngelåldern och det är därför svårt att veta vad som är hormonellt och vad som är en naturlig fas i utvecklingen. Så hittills är det nog mest hennes pms som är till besvär.

Det är dock något som kan bli ett rejält problem. Hon blir som sagt väldigt vass och tycks inte märka de gränser hon annars är så känslig för. Det märks både i umgänget med Bruno och syster (som hon träffar nästan dagligen) och med andra hundar. Härom veckan blev det gruff med en 2 år äldre tik och det känns inte alls bra. Innan första löpet blev det gruff med en flera år äldre tik som annars är en idol för henne. Inget av detta skulle ha hänt om hon varit i balans. Så något måste göras. Valpar planeras ju inte så kanske skulle kastrering vara bäst men vi får se. En gång till ska hon löpa och kommer det lika tätt blir det i början av december. Med lite tur blir hon inte lika påverkad i fortsättningen för är hon hormonell 8 månader av 12 blir det nog snipp,snipp. Iaf om vi bor kvar som vi gör med alla dessa hundar.

PS Magsjukan gick tack o lov över fort!

0 Responses

  1. emelie
    | Svara

    nej hormoner är inte alltid lätta. att kastrera berit är verkligen det bästa vi gjort och som det ser ut nu kommer vi kastrera alla djur vi har. avel är nog inget för oss och skillnaden har varit så stor så det får vara värt pengarna. skönt att magen skärpte sig! 😉

    • prickigahundenq
      | Svara

      Ja det är ju ett större ingrepp än hos hanhundarna med lite fler risker. Nu är det bara hon som är intakt av djuren. Men som sagt så ska hon få löpa en tredje gång så ser vi sen om det rättar in sig själv (eller med lite hjälp) eller om det får bli ett ingrepp.

Leave a Reply