Nyårsspår

with Inga kommentarer

Vädret är så trååååkigt nu men med detta bedrövliga väder finns en stor fördel – man kan spåra!! Igår tog vi en tur med kompis Eva och malamutesyster Qilaq till Adelsö (ligger bortom Ekerö med färjeförbindelse) och la ett spår till Qi. Hon ska ha ett långt spår och det ska ligga 24 timmar just nu. Lite fika och promenad hann vi också med och sen hem till smällandet.

Idag åkte vi ut igen, Qi fick gå sitt spår, Bruno fick ett spår som han fick gå lite senare och Nilaq fick inget spår utan en stor ruta med saker + Eva att leta reda på.

Qilaqs spår la vi i en ganska platt skog där hon har promenerat förut. Men medvetet gick vi en annan väg, lite klurigt tänkte vi.  Sen var det lite vattenrikt på vissa ställen, en hel del viltsvinsbökor och lätt fruset på backen.

Idag gick vi spåret med henne…..

….och som ni ser valde hon en annan väg. Första biten låg hon mitt på så spåret kan inte ha flyttat sig så mycket denna gång. Underlaget var gräs och mossa i nästan hela spåret denna gång. Men där vi avvek från promenadrundan säkrade hon först och valde sen att inte gå in i skogen utan följa sin promenadväg…. När vi senare stötte på spåret igen gick hon i bakspår och efter ett tag lämnade hon spåret. När vi förstod att hon inte tänkte gå spåret i skogen avbröt vi och gick tillbaka till spåret och sen till skanken i slutet. Hon blev väldigt ivrig eller upphetsad när vi gick i skogen. Nu ska vi klura på varför hon gjorde som hon gjorde. Det vi tänkte högt efteråt medan vi fikade var 1) för svårt med frusen mark 2) nånting hotfullt i spåret (det var flera nya bökor längs vår väg och både lo och björn har synts i området om än inte just nu?) eller 3) så många djur har sprungit i panik i skogen och helt suddat bort spåret eller lämnat känslan/doften av panik? så att hon inte ville gå där. Hon hetsade väldigt när vi ändå valde att gå i skogen. Vi får nog fundera lite till och se om hon gör om det i nästa spår.

Efter fikat fick Bruno sitt spår och det är ju lite skoj att se honom. Han får nu gå lös i spåret för han blir så distraherad av linan och vill jaga den och så snurrar han runt en hel del…..

Vi la hans spår i en lätt uppförsbacke men mossa och stenar och sen en tvär vinkel och lite nerför bland träden. Jag glömde att stänga av trackingsprogrammet så den spelade in även när vi gick ifrån skanken och ut till vägen. Klantigt.

Fram till vinkeln gick han klockrent, sen snurrade han runt ett bra tag där han sökte sig vidare uppåt när han inte hittade vinkeln men till slut redde han upp det, fortsätte längs spåret och på slutet fick han upp vittringen på och hittade skanken. Han jobbade verkligen fint. Jag misstänker att han kanske inte skulle klara tiden på ett prov men han är så noggrann och säkrar så mycket så även om det tar tid så ger han inte upp utan håller på tills han hittar målet.

Nilaq spelade jag inte in, men hon fick en ruta om ca 50 x 50 m som vi inte  vallade av eftersom det var första gången och 5 föremål låg gömda på olika höjder – under en rot, på en grankvist, bredvid en sten osv. Och sen låg Eva under en gran och väntade också =) Nilaq var mycket ivrig, hon fick ha 30 m linan på och det vart lite trassligt….. Tanken var att hon skulle få springa lite men vid ett tillfälle sprang hon rakt igenom riset och linan fastnade och tog en evighet att trassla ut igen. Hon hittade alla saker och även Eva. Till skillnad mot i söket blev hon lite ställd att det var en människa ute och hon kände nog inte igen Eva direkt utan när hon gjorde lekinviter for Nilaq som ett skott till henne och sen lekte de =)  Men varje sak hon hittade lekte hon med, det här var superskoj sa hon!!

På henne har jag ett kort som visar hur otroligt fin hon är just nu. Man kan inte säga någonting alls om lite dalmtinerhår efter att ha upplevt en malamute i fällning =)

Ingen bra bild, en snabbis på väg in, men man ser tussarna spreta och på sidorna där hon är mörkare är de områden där hon fällt ur. Underullen gör 2-3 cm….. helt otroligt.  Vi ska inte prata vad detta gör för heminredningen!!

0 Responses

  1. Monica E
    | Svara

    Härligt med spår här går det inte mer! Smart att tracka hur man går faktiskt och Bruno måste vara envis för hade mina kommit så långt av hade de nog gett sig och ägnat sig åt andra aktiviteter. Ja kanske inte Ville men säkert Freja.

    En fördel med mer långhåriga hundar är i mitt tycke att det går enklare att få bort från klädsel m m än dessa dalmatinerhår som är vassa och fastnar. Sedan är ju mängden såklart mer det blir lite mer filttoffla under fötterna:-)

    • prickigahunden
      | Svara

      Ja det blev lite lättare att förstå hur hunden jobbar när jag började spela in. En enkel app i mobilen =) Annars går man ju bakom och iaf jag tappar bort mig efter en stund och sen vet man inte var man är eller var skanken är…. Det jag saknar med denna app är att kunna titta på hur spåret lagts samtidigt som jag spelar in hur hunden går. Men å andra sidan skulle jag lockas att styra hunden så mycket mer. Nu får han hållas i sin egen takt =)

      Ja visst är det skillnad på långa och korta hår och de få malamutehåren under resten av året hittar man i hörnen som dammråttor eller -kaniner…..Men nu i fällningen…. ska hunden nog helst vara utomhus!!

  2. Cliffordsmatte
    | Svara

    😀 skrattar för mig själv när jag läser om fällningen – kan tänka mig att det är ungefär lika som en Nuffe! Och i så fall kan jag se det framför mig!

    Vad roligt både med Brunos spår och Nilaqs sök – låter som ni utnyttjar mildvädret till max!

    • prickigahunden
      | Svara

      Ja man ska ju inte klaga över fällning, det köpte man ju samtidigt som hunden men mitt i känns det lite övermäktigt =)
      Tror hundarna också tycker att tråkvintern blir lite roligare om de får jobba med nosen då eller vad man nu tränar.

Leave a Reply