I början på mars blev det en tur till Kurvans djurhälsa. Frans och Nilaq fick träffa Mia som bl a har en 4legcheck-våg. Det är en specialvåg som mäter hur hunden fördelar sin vikt. Lite trixigt att få hunden att stå “normalt” på 4 vågar men det gick efter ett tag. Frans mådde inte helt bra så för honom blev det “bara” en check idag och inget sim som det var tänkt först. Och det visade sig att han står ganska jämt men lägger mest vikt på höger fram. Han vägde 30 kg enligt den vågen – 2 mindre än på veterinärens våg.
Sen fick Frans vänta i bilen och så var det Nilaqs tur och hon blev misstänksam. Men efter lite träning med godis så klev även hon upp på vågen och kunde stå så det gick att läsa av. Mia hade kvar gamla checken från 2013 och det var väldigt lika faktiskt. Hon belastar också mer på höger fram men sen är det jämt mellan bakbenen. Och så var det även för 2½ år sen. Hon vägde över 36 kg vilket redan det är för mycket :-/ .
Och för 2½ år sen….
Nilaq fick sen prova simmet. När hon var liten fick hon simma några gånger i samband med Brunos intensiva träning och hon var duktig att simma. Men hon ville inte, strejkade och vägrade gå nära simmet. Och eftersom det inte behövdes så lät jag det vara. Men nu skulle jag vilja att hon omvandlar lite av (över)vikten till muskler och att vi kan ha en träningsform som vi kan köra oavsett väder. Tyvärr har ju de senaste vintrarna knappt varit vintriga så snöträningen har uteblivit. Och resterande årstider har varit för varma och fuktiga för att hon ska orka träna regelbundet. Men simma kan vi göra året runt och kan då anpassa mängden efter hur vi lyckas med den andra träningen.
På detta ställe ser simmet annorlunda ut än där Bruno simmade så jag hoppades väl att det skulle vara lättare och roligare (?) för henne. In i simmet gick ju men sen… nä hoppa upp i duschen det ville hon ju inte. Men efter lite springa runt och kolla och äta några godisar så kunde vi till slut få upp henne. Duschen var äcklig förstås men det gick fort och flytvästen gick också på fort. Sen över ramper runt och till själva bassängen gick på 1,5 sekunder men sen insåg hon väl sitt “misstag” när hon plötsligt stod på rampen som leder ner i vattnet…. Då var det för sent. Här blev vi ett långt tag. Inga leksaker dög, inget godis var intressant. Men vi stod och väntade, hon pep och försökte ibland backa upp men där tog det stopp så hon blev ju kvar. Efter en lång stund med att locka henne med tennisboll och gummihöna så ställde hon sig på kanten till rampen och sen tog det inte så lång stund innan hon gick i. Och hon simmade som ett proffs. Långa, fina tag med alla benen och gled runt bassängen. Rampen är ju upphissad under simningen så hon simmade runt, runt. Jag fick ju springa längs kanten och locka men sen lyssnade hon på vänd-kommadot och simmade själv. En liten paus vid poolkanten provade vi men hon ville snabbt vidare och efter 2 varv till fick hon simma till (den nu nerhissade) rampen. Upp och skaka och via ramperna in i duschen. Och hon skakade och skakade så vi fick oss en ordentlig dos vatten. Torka och byta flytväst mot sele och sen fick hon gå ut. Mia tyckte hon kunde få prova vibben också men det kom inte på fråga utan hon ville ut och bort.
En vecka senare var vi där igen, nu som simkörkort, dvs 3 ggr med hjälp. Samma visa igen. Inte vilja upp i duschen, inte vilja gå i bassängen. Det tog nog 15 minuter innan hon var i vattnet… Väl i simmade hon lika bra igen, en liten paus och sen några varv till och så full fart upp på rampen och ner i duschen.
Skam den som ger sig. Idag var vi där igen och nu provade vi en annan taktik. Duscha på golvet, på med flytvästen (över selet) och gå runt till andra sidan för att tillsammans lyfta i henne. Hepp! Hon var väl inte mer samarbetsvillig men nu hade vi inte tramset på rampen. Så hon simmade i 10 minuter, jätteduktig. Hon fick även ligga i lina i mitten en stund men mesta tiden simmade hon runt och jag gick med henne. Sen blev hon så trött så hon började pipa och hon behövde lite hjälp uppför rampen. Men detta kan nog funka ett par gånger så kanske rampen blir roligare sen. Så duktig min lilla tjej <3. Och imorgon blir det vilodag.
Annars har den nya maten äntligen landat, hon äter med god aptit och jag nu smyga i lite olika “godsaker” och hon slickar skålen ren 😀 Och hon har börjat gå ner i vikt, sist vägde hon 35,5 kg på veterinärens våg alltså -3 kg….
Frans har istället fått besöka veterinären. Han har haft det jobbigt och inte mått riktigt bra. Men så diffusa symtom att det är svårt att veta vad som är orsaken. Efter att ha blivit så duktig i mycket även i hundmöten så har han haft några rejäla bakslag och hetsätandet har ökat igen. Han har fått akupunktur några gånger och då först blivit mer stressad men sen mått bättre.
Nu kissade han plötsligt inne ett par gånger och det var lite märkligt för han ställde sig och drack ur vattenskålen efter att ha varit ute och sen en timme senare rinner det till så fort att han inte hinner säga till. Han väcker mig nästan varje natt och behöver gå ut. Då äter han även gräs, det torra gula… Han har samtidigt varit bra i magen. Sen hostade han till några gånger när han varit nyvaken.
Första misstanken var UVI så vi började med ett urinprov som dock var okej, inga bakterier, inga kristaller, inget blod. Så då blev det blodprov, ett som visar “allt”. Samtidigt blev det en grundlig undersökning igen med tempen (normal), lyssna på hjärta (bra), titta i halsen (fin) och ögonen (fina), ryggen (öm), klämma på mage (mjuk) och tarmar (hårda). Ja det är ett pussel.
Misstanken nu är att han har spondylos som gör att han får ont när han ska bajsa och därför inte tömmer tarmarna ordentligt så magen inte fungerar ordentligt och han får sura uppstötningar. I så fall dricker han vatten pga smärtstress och sen blir det jobbigt att hålla sig. Så nu ska han få hjälp att tömma systemet ordentligt och akupressur. Tanken var att ta ett ultraljud på buken och blåsan men det lär ju även bli en röntgen på ryggen för att se hur illa det är. Stackars Frans. Skicka gärna kärlek och healing till honom <3