I all inlärning kommer ju det magiska ögonblicket när poletten trillar ner, den där aha-upplevelsen när bitarna faller på plats och man FÖRSTÅR vad det är man gör och konsekvensen av beteendet. Ibland kommer det ögonblicket tidigt och ibland dröjer det. Man kan också missta sig och tro att poletten trillat fast den kanske inte riktigt har gjort det…. Det brukar man märka ganska fort eftersom nästa steg blir lite för svårt.
Oavsett om man tränar andras eller egna hundar så behöver man därför ha koll på om poletten faktistkt har trillat eller om det handlar om den berömda slumpen – hunden har råkat göra rätt utan att för den skull ha förstått. Den kan råka göra rätt flera gånger och så invagga oss i att den falska säkerheten att den faktiskt kan. När man då ändrar något kan hunden plötsligt inte längre. Ett klassiskt exempel är när man lär hunden sitt hemma, inne i köket. Det går bra och hunden sätter sig varje gång man ber den. Sen är man ute och går och träffar någon och ber hunden sitta och den gör allt utom det! Man hade förstås behövt träna sitt även i andra rum, i trapphuset och utomhus innan man kan tro att hunden lärt sig vad sitt betyder!
Nu har jag och Nilaq tränat sök i 2 terminer. Det har gått över förväntan att lära henne att springa ut och hitta figgen, ta en sak i munnen, springa emot mig och sen påvisa figgen i koppel. Det jag har lyckats missa är att hon spottat ut saken på halva vägen eller strax innan hon kommer fram till mig. Lite får jag skylla på mörkret, det har inte synts, men mest på bristande uppmärksamhet från mig. När vi nu under våren bytte från sak till fast sökrulle gjorde hon likadant, tog den i munnen, vände och sprang emot mig och nånstans på vägen spottade hon ut den. Så när hon kom fram till mig hängde den oftast under hakan igen. Ibland kom hon dock nästan ända fram med rullen i munnen….. Eftersom jag inte riktigt var med fick hon ändå påvisa några gånger. När jag sen fattade att hon faktiskt spottar ut den i princip varje gång och jag inte heller såg figgen och därför inte visste om hon alls tog den i munnen, skickade jag ut henne igen. Så det hon lärde sig var att man springer till figgen 2-3 ggr och sen först kopplar matte upp en och vill att man visar…. fast då var hon ju “klar”!
Nu har vi i alla fall rett ut vad hon faktiskt gör och så får vi köra lite som från början och dubbelkolla att hon (1) kommer fram till figgen, (2) tar rullen och (3) jobba på att bära den hela vägen in. Lite trist för hon gjorde ju helt rätt från början men sen på vägen blev det liksom knas. Ingen kan säga att inte hunden lär sig fort!! Synd att det dröjde innan poletten trillade ner hos mig 😉
Men nu har vi faktiskt en hel sommar att jobba med dessa olika delar så jag hoppas att vi till hösten har fått till det. Nu är det bara en gång kvar på kursen så det hinner knappast trilla några nya poletter till nästa vecka men nu vet jag hur och vad jag ska träna. Så inspirationen finns definitivt!