Ja men såklart det skulle bli bakslag. Tror kanske vädret är en av bovarna för de senaste dagarna har Bruno varit stelare än tidigare igen…. Så nu har jag bokat om alla hans träningspass med större spridning så han ska hinna återhämta sig mellan passen. Tur han har en sekreterare som kan sköta allt sånt åt honom!!!

Nu har vi i alla fall träffat på W ett par gånger på morgnarna. Inte regelbundet och på lite olika ställen ute på holmen. Varje gång har Bruno inte reagerat direkt på honom när han gått förbi (även nära) – men i och för sig står  Bruno med huvudet ner i korvhögen – utan han reagerar fortsatt på just doften. Men efter allt jollrande de senaste veckorna så är det en klar skillnad mot tidigare. Nu går han igång i 5 sekunder och sen lyssnar han på den tokiga jollrande matten istället =)  Så hans rädsla verkar faktiskt gå över nu. Himla skönt eftersom inget har funkat tidigare, men nu tycks det vara rätt tidpunkt för ett nytt beteende. Jag antar att det är KST som ligger bakom, att hans rädslor bearbetas och släpper. För detta joller-knep har ju inte funkat tidigare och funkar heller inte med de hundar han annars går igång på. Men jag antar att där är det fler faktorer med i leken – skrämma bort, jaktbeteende, missriktat socialt beteende, inget direkt trauma utan mer allmän osäkerhet – så den knuten får vi jobba på ett tag till. Det går ju alldeles utmärkt att möta hundar bara det finns utrymme och avstånd men folk här har tyvärr ingen direkt förståelse för en (halt) hund som vill ha lite spejs…. De som varit hans kompisar tidigare går ju också bra att träffa, där har inget ändrats trots benet.

Bakslaget nu är att Bruno istället går igång på cyklister och barn. Vilket gör att jag måste vara mer på min vakt så promenaderna ffa dagtid är inte särskilt roliga just nu. Och eftersom han sitter fast i kopplet så skäller han då istället. Och fortfarande ingenstans att gå undan och öka avståndet. Jag är så less på att folk först kommer rakt på för att sen skrika hundjävel  ….. Åh vad jag längtar efter det där stället på landet!!

Men vi har roligt också. Fortsatt kul är hans glädje i bollen. Inga spår av stress och jag minns ju hur han i början inte ens kunde få syn på en boll utan att gå överstyr. Just nu är det tennisboll som gäller, de är inte lika dyra att tappa bort i snön, fast de håller ju inte så länge. Han tycker verkligen om att leka med och bära på bollen. Sen glömmer han den lite här och där men oftast hittar vi den igen. Eller Nilaq då som är vår sakletarexpert. Då får hon lite att göra förutom att spana efter harar.

Igår gjorde hon en kul grej förresten. Eller ja….. Vi gick en skogsstig och med all snö var det en smal upptrampad stig som man gick på. Plötsligt stannade hon till och fokuserade på en snödriva och så gjorde hon ett perfekt “sorkhopp”. Upp igen och lyssnade och så nästa hopp. Sen körde hon runt lite med nosen och när hon lyfte huvudet igen tyckte jag det räckte med stress för vad det nu var under snön. Och då kilar det plötsligt en liten mus över snön! Jättesöt var den och Nilaq lät den löpa. Mycket beröm fick hon. Tror hon i detta fall kanske var mer nyfiken på vad det var som pep under snön? Duktig var hon och den lilla musen fick leva vidare. Synd man inte har “autofilmning” i såna lägen =)

Idag började vi dagen men en härlig promenad i skogen tillsammans med C och hennes hund Asta. Hundarna gillar varandra och vi gick och avhandlade alla livets små  och stora ting. Så härligt med vänner där man bara pratar på som om det inte har gått någon tid alls sen sist.  Nilaq fick även springa lös en längre stund och skötte sig exemplariskt.  Tror hon har lite dålig kondis faktiskt, men så får hon ju inte springa lös hur som längre tyvärr.  Den som var “busigast” var faktiskt tant Asta som smet iväg och åt saker i skogen vilket blir jobbigt eftersom hon är allergisk mot mycket =(. Samtidigt blir man glad av att se en äldre hund, 11 år, som fortfarande har mycket bus i kroppen trots artros och sträng diet. Bruno blev lite trött i slutet och då börjar han ge sig på Cs ben men då fick det bli koppel en stund och sen gick det okej igen.

Nu sover hundarna gott och jag ska planera veckans aktiviteter.