Såklart

with Inga kommentarer
Däckad Bruno

Ja men såklart det skulle bli bakslag. Tror kanske vädret är en av bovarna för de senaste dagarna har Bruno varit stelare än tidigare igen…. Så nu har jag bokat om alla hans träningspass med större spridning så han ska hinna återhämta sig mellan passen. Tur han har en sekreterare som kan sköta allt sånt åt honom!!!

Nu har vi i alla fall träffat på W ett par gånger på morgnarna. Inte regelbundet och på lite olika ställen ute på holmen. Varje gång har Bruno inte reagerat direkt på honom när han gått förbi (även nära) – men i och för sig står  Bruno med huvudet ner i korvhögen – utan han reagerar fortsatt på just doften. Men efter allt jollrande de senaste veckorna så är det en klar skillnad mot tidigare. Nu går han igång i 5 sekunder och sen lyssnar han på den tokiga jollrande matten istället =)  Så hans rädsla verkar faktiskt gå över nu. Himla skönt eftersom inget har funkat tidigare, men nu tycks det vara rätt tidpunkt för ett nytt beteende. Jag antar att det är KST som ligger bakom, att hans rädslor bearbetas och släpper. För detta joller-knep har ju inte funkat tidigare och funkar heller inte med de hundar han annars går igång på. Men jag antar att där är det fler faktorer med i leken – skrämma bort, jaktbeteende, missriktat socialt beteende, inget direkt trauma utan mer allmän osäkerhet – så den knuten får vi jobba på ett tag till. Det går ju alldeles utmärkt att möta hundar bara det finns utrymme och avstånd men folk här har tyvärr ingen direkt förståelse för en (halt) hund som vill ha lite spejs…. De som varit hans kompisar tidigare går ju också bra att träffa, där har inget ändrats trots benet.

Bakslaget nu är att Bruno istället går igång på cyklister och barn. Vilket gör att jag måste vara mer på min vakt så promenaderna ffa dagtid är inte särskilt roliga just nu. Och eftersom han sitter fast i kopplet så skäller han då istället. Och fortfarande ingenstans att gå undan och öka avståndet. Jag är så less på att folk först kommer rakt på för att sen skrika hundjävel  ….. Åh vad jag längtar efter det där stället på landet!!

Men vi har roligt också. Fortsatt kul är hans glädje i bollen. Inga spår av stress och jag minns ju hur han i början inte ens kunde få syn på en boll utan att gå överstyr. Just nu är det tennisboll som gäller, de är inte lika dyra att tappa bort i snön, fast de håller ju inte så länge. Han tycker verkligen om att leka med och bära på bollen. Sen glömmer han den lite här och där men oftast hittar vi den igen. Eller Nilaq då som är vår sakletarexpert. Då får hon lite att göra förutom att spana efter harar.

Igår gjorde hon en kul grej förresten. Eller ja….. Vi gick en skogsstig och med all snö var det en smal upptrampad stig som man gick på. Plötsligt stannade hon till och fokuserade på en snödriva och så gjorde hon ett perfekt “sorkhopp”. Upp igen och lyssnade och så nästa hopp. Sen körde hon runt lite med nosen och när hon lyfte huvudet igen tyckte jag det räckte med stress för vad det nu var under snön. Och då kilar det plötsligt en liten mus över snön! Jättesöt var den och Nilaq lät den löpa. Mycket beröm fick hon. Tror hon i detta fall kanske var mer nyfiken på vad det var som pep under snön? Duktig var hon och den lilla musen fick leva vidare. Synd man inte har “autofilmning” i såna lägen =)

Idag började vi dagen men en härlig promenad i skogen tillsammans med C och hennes hund Asta. Hundarna gillar varandra och vi gick och avhandlade alla livets små  och stora ting. Så härligt med vänner där man bara pratar på som om det inte har gått någon tid alls sen sist.  Nilaq fick även springa lös en längre stund och skötte sig exemplariskt.  Tror hon har lite dålig kondis faktiskt, men så får hon ju inte springa lös hur som längre tyvärr.  Den som var “busigast” var faktiskt tant Asta som smet iväg och åt saker i skogen vilket blir jobbigt eftersom hon är allergisk mot mycket =(. Samtidigt blir man glad av att se en äldre hund, 11 år, som fortfarande har mycket bus i kroppen trots artros och sträng diet. Bruno blev lite trött i slutet och då börjar han ge sig på Cs ben men då fick det bli koppel en stund och sen gick det okej igen.

Nu sover hundarna gott och jag ska planera veckans aktiviteter.

0 Responses

  1. Clifford & Dizzy´s matte
    | Svara

    Det är tur att hundarna har sin privatsekreterare 😀
    Ibland skulle det verkligen vara roligt om man hade en sån automatinspelningsfunktion!
    Det är verkligen inte roligt att möta personer som inte klarar av att läsa av hundarna och beteer sig helt “fel” om de desutom har mage att bli arga är de ju helt ….

    • prickigahunden
      | Svara

      Ja jag skulle också vilja ha en sekreterare ibland och hålla ordning på allt =) Nu har ju Brunos schema inte varit superpressat men nu är det mer utglesat…..
      Nej dom där personer tar alldeles för mycket energi av en. I onödan. För det är ju deras egen stress som gör dom så aggressiva. Men men det kan ju bli ett annat inlägg nån gång….

  2. Monica
    | Svara

    Ja bakslag kommer nog alltid men bara de återhämtar sig så är det ju ok!
    Bruno ser ut som en säck som fallit ihop så han ser verkligen trött ut:))

    Det är fördelar med att bo lite mer avsides men sedan är det olika även i olika områden. Inne i Sundsvall kunde folk man mötte reagera om en hund började skälla på dem, här bryr sig ingen särskilt och flyttar sig undan och ger plats utan att verka bry sig. Jätteskönt! Man är kanske mindre stressad och mer tolerant på mindre ställen:-) Vilket ger mindre aggression bland människor också:)))))

    • prickigahunden
      | Svara

      Ja visst ligger han fint i korgen. Först ska allt bökas ihop i en hög och sen ligger han raklång över hela högen. Och snarkar. Men man ser ju på öronen att han är startklar, bara att dra igång propellern =) Detta är en ny sovstil som kommmit de senaste veckorna, säkert för att han är TRÖTT…

      Jag tycker nog att det både är mindre allmän stress och större förståelse för djur när man lämnar storstan. Sen finns säkert många ställen som har sina olika problem men det blir iaf inte lika koncentrerat som det gärna blir i Stockholm.

  3. dalmatinerna
    | Svara

    Ja jag förstår mig inte heller på såna människor du beskriver . Det finns ju faktiskt en anledning varför man står och proppar in godis på hunden vid möte . När folk kommer fram som du skriver väljer de Wilma för hon som är så liten och söt måste ju vara snäll. De tycker man är lite konstig som säger till dem att de inte får hälsa på henne. Fast igår mötte vi en som sa att jag gjorde helt rätt där jag stod och tryckte in “godis” Hon varken såg eller hörde att där kom nån och dessutom med en svart hund Sånt lever man gott på ett tag
    Hoppas att Bruno piggar på sig

  4. emelie & berit
    | Svara

    sekreterare… *fniss* ja så är det väl!

    hoppas det vänder för bruna snart! men snart kommer våren och värmen och då brukar livet bli lite lättare på många sätt!

  5. Strega
    | Svara

    Det där med grinigt folk, ja… en av anledningarna till att vi lämnade storstan för landet. Här är många istället toksociala, oavsett om man vill det eller inte. Det finns alltid en god stund över för “babbel” verkar det som. 🙂
    Kul med N’s sorkhopp – det är sällan man ser tamhundar göra såna.

    • prickigahunden
      | Svara

      Haha, jo men på landet kanske det är nödvändigt att hålla sitt sociala nät aktuellt också? Och har man inte ständig trängsel kanske det blir ett behov av att vara social när chansen bjuds? Sju sorters kakor redo utifall att 😀

      Ja hoppen var klockrena. Och dom kommer vintertid när det rör sig under snötäcket Dock har hon inte haft någon “jaktlycka” till skillnad mot hennes syster som plötsligt hade en skrikande råtta i munnen (både hund och råtta lika förskräckta).

Leave a Reply