Spårträning

with Inga kommentarer

Igår blev det en heldag i skogen. Jag med hundarna och Nilaqs syster Qilaq och hennes matte. Först gick vi en promenad på ca 1 timme som tyvärr inte blev så avkopplande för min del eftersom Nilaq går upp i überexalterad och drar och sliter helt galet….. Och än kan hon inte få springa lös utan jag slets runt i kopplet. Så blir det när man skippar skogen för länge med lilla damen = (

Sen satte vi hundarna i bilen och gick och la varsitt spår till hundarna. Vi använder inte snitslar i spåret förutom i starten om det behövs. Just för att inte styra hunden mot snitseln…… Både E och jag hade hittat varsina appar till våra olika mobiler. Min spelade in hur vi la spåret. Eller appen är för de som tränar men det funkar ju även på spår =)   Tyvärr tog batteriet slut så det gick inte att spela in hur vi gick som jag hade tänkt.

Bruno fick ett 330 m spår med skank utan blod, platt start och sen uppförsbacke, lite mossbevuxna hällar, lätt nerförsbacke och sen slutet. Han har ju inte spårat förrän i vuxen ålder och är väldigt noggrann, säkrar hela tiden så det tar lång tid för honom att gå sina spår. Förra gången lossnade det dock  lite och han gick på i ett högre tempo så nu fick han ett längre spår med längre liggtid.

Det blev lite för svårt. När vi kom tillbaka från spårläggandet hittade vi mamma, barn och hund nära spårstarten och när Bruno skulle gå visade det sig att de nog gått omkring i hela spårstartsområdet för de hade även dragit ner de få snitslar vi satt upp =( Vi var inte glada. Och för Bruno blev det en stor röra att reda ut i starten viket han i och för lyckades med men det tog nog mycket kraft för efter kanske 120-150 m tappade han bort sig om och om igen och även om han gick tillbaka så kunde han inte hitta att följa spåret förbi en viss punkt så vi bröt. Så ett lite lättare spår med lite blod i och längre bort från vägen till honom nästa gång. Han jobbade ändå på bra och klarade det röriga området i starten =)

Qilaq fick ett spår på 2 km i omväxlande natur: åker, över en liten trafikerad väg och in i skogen. Där blev det hällar och skogsdungar. Det visade sig vara mer snårigt än vad vi mindes från tidigare promenad men vi tyckte att vi hittade en bra väg. Slutet hamnade nära vägen så det var lätt att ta sig därifrån utan att korsa spåret på tillbakavägen =)

Här var det vi som bommade rejält. Starten vid åkern missade hon helt. Istället släppte vi på henne igen där spåret korsade vägen och in i skogen.   Eftersom det inte var något blod så gick hon väldigt fort. Och här blev det jobbigt med den oländiga terrängen. Vet inte hur många piskrapp man fick eller hur många gånger jag snubblade till över blöta rötter och gropar, halkade på hällar och mossan…. Och så hade ju spåret flyttat sig ner i alla snåriga dungar så istället för i relativt öppen skog drog hon genom täta snår där hon kunde gå men inte vi. Och tyvärr la batteriet av och jag kunde inte se om vi ens låg i närheten av spåret….  Så ett ständigt bromsande och svärande gjorde att vi tog en paus.  Jag plockade många pinnar ur hår och kläder =) Och vi försökte även klura ut var vi var och om spåret gick i närheten eller om hon tappat och bara sprang på? Det verkade ju vara helt fel håll hon ville åt? Nu kändes vi bara vilse. Vi fortsatte ändå men då var det samma visa – genom täta täta dungar och över snorhala rötter snubblade vi fram i skogen utan att ha en aning. Så när vi hamnat i cirkel (trodde vi) bröt vi. Hunden ville fortsätta men bara in i tätare och tätare skog där vi definitivt inte hade gått….. Vi fick fart på gpsen igen men den gav ingen större hjälp. Nog borde man kunna ha satellitkartan på i bakgrunden istället för kartan som visar nada i skogen?? På tillbakavägen genom skogen visade det sig att vi var på ett annat ställe än vi trodde så hunden hade nog bra koll på spåret, det hade bara flyttat sig ganska långt…..

 

Nilaq fick slutligen ett 1000 m spår i mjuka bågar i lättkuperad terräng.  Hon har tidigare fått mycket blod och nu ville jag se hur hon skulle gå på ett med mindre blod så jag blodade var 50e m och då en rejäl pöl. Skanken låg på backen hela vägen.

Hon hade bråttom. Och när hon har så bråttom stänger hon av hjärnan. Eller tankeverksamheten då. På vägen mot spårstarten kom hon ner lite i varv men så snart jag släppte på henne gick hon igång igen. Spårstarter måste vi träna på!!! Sen sprang hon iväg och jag tänkte att nä – hon får lugna sig lite och blev stående som när hon går i koppel. Och hon lugnade faktiskt ner sig och började gå i spåret. Det gick riktigt bra även om det gick fort. Efter ett tag verkade det dock som om vi avvikt från rutten men jag var inte säker, riktningen stämde ju. Nu hade E sin gps igång och hon menade på att Nilaq visste vad hon gjorde. Så jag traskade på och hoppades att det stämde. Stövlarna var ju genomsura, skavsåret upprivet igen och blodsockret lågt så det spelade inte större roll. Det var ju inte mörkt i alla fall! Nåja, efter att ha gått riktigt bra ett tag där hon såg ut att jobba fint med nosen började hon springa igen och jag trodde att vilt hade gått över “spåret”. Efter det verkade hon tappa fokus och efter en stund kändes det som om hon inte alls visste vad hon höll på med. Nånstans ser man ju om hunden faktiskt har fokus eller bara lallar….. Så vi bröt även hennes spår Det visade sig att Nilaq hade följt spåret men med sikte på skanken så hade hon klippt av alla bågar och gått mer eller mindre rakt på. Där hon började  springa hade vi varit nära skanken men av någon anledning hade hon inte gått till den utan vidare… Så blodpölar var 50e meter räckte absolut inte.

Så hur summera dagen? Bruno ska få fortsätta på sin nivå, kortare liggtid och kanske lite blod i spåret men det kan nog vara 300 m. Qilaqs spår kan vara långt men vi måste lägga det i annan terräng. Att nästan dö i spåret går inte an. Och hunden måste ju få säkra spåret i lugn och ro. Hon måste också ner i tempo. Nu sliter och drar hon på för ivrigt.  Och sen är det det vanliga – lita på hunden.  Nilaq ska få tätare blod i spåret. Och försöka lägga så hon inte kan gena men ändå med vinklar….. Liggtiden verkade dock inte vara problemet utan det är att hon tycker “bara skank” är för tråkigt. Hon hade trots allt koll på var spåret gick men tog det på vittringen istället. Och det är ju inte meningen.

Just nu känns det väl som att den enda hunden som har en hyfsad chans på utmaningen i juli  är Qilaq. Men vi ska inte ge upp utan fortsätta att träna som om  så nästa gång blir om 2 veckor.

3 skankar blev kvar i skogen och därmed lite mer plats i frysen.  Ska se om jag hittar fler appar till mobilen. Det var smidigt att spela in men på min kunde man  t ex inte ta paus och kolla hur man låg i förhållande till spåret vilket var ett stort minus. På Es kunde man se var man gick och ha spåret i bakgrunden men då inte spela in för då drog det för mycket batteri…

P S Min app var för Nokia på http://www.sports-tracker.com/. Es var från google för androidmobiler.

0 Responses

  1. Cliffordsmatte
    | Svara

    Låter som en spännande dag i skogen 😀
    Även om det är tråkigt när det inte riktigt gått som man tänkte sig så är det ju ändå bra att få koll på vad det är som behövs tränas mer på!
    Hoppas ni får ett mer “som ni tänkte er” på nästa spårtillfälle!

    • prickigahunden
      | Svara

      Nej det är klart, först var vi besvikna (eller ffa E som in i det sista trodde att Nilaq skulle klara det och inte hennes hund, hehe =))
      Men när alla 3 missade av 3 olika anledningar får man verkligen en massa info som är bra för planeringen av kommande spår. Och hellre nu än om några månader när man kanske lärt in en massa fel…… Så det var en bra dag. Men jag är helt mörbultad idag, konstigt nog har jag visst inte samma kondis som för 10 år sen?

  2. Monica E
    | Svara

    Intressant att läsa jag måste snoka reda på ngn bra spårskog igen jag också min blev avverkad och det är ett h-vete att ta sig igenom riset! Här i Sundsvallstrakten har vi tyvärr väldigt täta skogar!

    Tufft för mattarna att springa tre spår jag känner igen mig:-)
    Hoppas att ni får alla tre kanske klara till er utmaning!

    • prickigahunden
      | Svara

      Ja du, vi går nu igenom alla skogar i närheten. Dessa duger helt klart inte till denna längd på spår. Men tack och lov finns det gott om skogar runt Stockholm, det man behöver se upp med är att man inte lägger blodspår för nära stallen eller djurhagar. Men det är ju mest Nilaq som ska ha ordentligt med blod….
      Även om det var jobbigt så var det kul att lägga och gå så långa spår. Hundarna orkade ju helt klart. Verkligen en anledning att träna!!!

  3. prikkeprinsessa
    | Svara

    Sporing er jo så gøy,og dere er jommen kjempeflinke:)

    • prickigahunden
      | Svara

      Hej Prikkeprinsessa! Ja spår är väldigt skoj och hundarna älskar det!! Och det är så trevligt att vara i skogen en hel dag =)

Leave a Reply