Igår var det till att gå upp lite tidigare och ta en kortare morgonrunda för det var dags för en ny resa till Söderköping. Eftersom vädret varit så konstigt ville jag ha gott om tid och det var tur. Det blåste rejält och bitvis blev det mycket att styra emot. Men vi kom fram ordentligt och även hem igen =)

I alla fall så började Bruno jaga löven så fort han hoppade ur bilen och att kissa tog en stund att komma på. Tänk vad killar är enkelspåriga ibland. Men vi har tränat in kommandot så han kom till slut på det och vi kunde gå in. Förra gången blev jag ju överraskad av att han skulle få lugnande och röntgas och denna gång blev jag överraskad av motsatsen. Vet inte om de är otydliga eller om jag blir så nervös att jag inte hör?

Först upp på vågen och den står ju och pendlar från 29-32 men sen stannade den på 29.5 kg. Förra gången stannade den på 31.5 kg så det var ju bra. Han är “sporttrimmad” nu grabben och det är kul att det även syns på vågen. Men sen blev det möte ute i receptionen då. Veterinären Krister kom ut och klämde och kände på Bruno direkt i entrén. Han är väldigt bra med hundar och en av de få män som Bruno inte går igång på utan bara blir glad i. Annars kan han ju både klättra upp på och bita sig fast när han blir orolig men inte med Krister. Så veterinären både lyfte benet och stretchade och pressade ihop och konstaterade snabbt att Bruno fått mycket muskler sen sist. Och att han hade en mycket bättre rörlighet i knät. Och då var han ändå vaken nu.

Jag fick berätta lite hur det gått och vad jag gör och sen bokade vi in nästa besök som blir om ett halvår, ett år efter operationen då. Och då ska han röntgas igen. Men det var väldigt positivt med allt som Krister tyckte hade blivit bättre. Så hemmablind man blir!  Han tyckte väl jag ska ta Bruno i en vattentrask framöver men vi får se. Jag är inte övertygad än.

Ja sen var det hemfärd och då passade jag på att svänga in vid Kungens kurva och shoppa lite. Men jag valde inte de värsta rea-varuhusen utan det blev en kätting från Jula som hundarna ska få dra. Måste bara anpassa selen så den drar jämt. Kollade på weight-pull-selar man använder på muskelhundar men de var svindyra och frågan är om det behövs när hundarna inte ska dra för tävling. Då drar de ju flera ggr sin egen kroppsvikt och då behövs såklart en sån sele men så här till vardags borde en omgjord nomesele duga bra. Ska kolla runt lite.

Ja på fredag blir det röntgen av lilla fröken då. Eftersom det varit så trassligt med Bruno och tanken är att nu sätta igång med draget så behöver jag ju veta hur det ser ut där inne. Hon har ju jobbat utan belastning hittills och är väldigt säker i sin kropp men med belastning är det en annan sak.  Syrran hänger med på samma dag så får de genomlida det hela tillsammans. Så nu Bruno är avklarad kan jag ju gå och oroa mig för Nilaq ett par dagar =)