Varför …?

with Inga kommentarer

Frågan jag ofta får – varför har du börjat med konceptträning, vad ÄR det och vad är det för fel på att träna som du gjort tidigare?

Först och främst så har jag inte slutat att träna som tidigare utan vidareutvecklat det. Jag jobbar fortfarande belöningsbaserat och använder godis och leksaker i träningen. Även klicker för den delen. Konceptträningen har tagit mig till nästa nivå i träningen, det jag saknat och letat efter – att kunna träna kravlöst, ta hänsyn till hundens känslor och få fantastiska resultat.

Själva begreppet konceptträning kan förvirra, jag förstod heller inte vad det betydde när jag först hörde om det. Att “träna personligheten istället för att träna vissa beteenden i specifika situationer”, vad betyder det?

Konkret så handlar det om att istället för att lära hunden sitta med hjälp av en godis framför nosen eller shejpa fram ett sitt och klicka för att sen träna sitt hemma, ute, på stationen osv så leker jag utvalda lekar med hunden där den kommer att sätta sig ner av sig självt i olika situationer. Och även om jag bara leker inomhus så kommer hunden att sätta sig både ute och i för den nya situationer. Och då kan jag belöna hunden! Det är ju trevligt nog när det gäller att få hunden att sitta, att den gärna gör det och utan kommando. Ändå häftigare blir det när vi kommer in på problem av olika slag.

Med mina egna hundar har jag fått kämpa med 2 “problem” jakt och reaktivitet. Nilaq är underbar och rolig men hon har stark jaktdrift i sig, det finns inget som är så kul för henne som att få springa efter vilt då glömmer hon allt annat. Så även om hon är kopplad i skogen så har hon då helt tappat kontakten med mig och varit svår att bryta och få kontakt med. Trots tidigare antijakt-träning har hon endast hejdat sig lite, upphetsningen och viljan att dra har funnits kvar. Med konceptträningen kan hon snabbt lugna ner sig själv och kommer och ber om belöning från mig, antingen godis eller dragkamp. Och hon är nöjd och släpper viltet ganska omgående. Det jag tränat med henne är fokus, tänka i upphetsning, flexibilitet, optimism, att kunna ta belöningar,  lugn, växla mellan belöningar, tolerans mot frustration och impulskontroll.

Frans som var 5,5 när han flyttade till mig fick det jättejobbigt i stan med alla intryck och hundar. Han gjorde redan utfall innan han flyttade men här blev det sju resor värre när han väl landat här. Och upphetsningen över att vi skulle nånstans, träffa folk, gå på ett nytt ställe…. allt detta stressade honom oerhört. Och så att han skulle äta allt och även bröt sig in för att hitta ätbart. Idag kan han fortfarande leta och hitta ätbart ute (efter att det händer något stressande) och jag har fortfarande köket avstängt när jag är borta men han låter jackor med godis i fickorna vara ifred i hallen, han kan vara i köket när jag är där utan att gå som en dammsugare och han slukar inte allt. Han är mycket lugnare i bilen och kan lägga sig och koppla av. När han märker vart vi ska blir han lite gnällig men det är så mycket bättre. Han blir fortfarande överraskad av plötsliga hundmöten men väldigt ofta kan han bara gå utan reaktion när avståndet är ok eller med vända sig mot mig för en godis när han får syn på hunden. När vi är hos min mamma eller bror lägger han sig och sover under bordet efter en liten kontroll av utrymmena, han vankar inte runt och letar. Däremot kan han fortfarande gå upp på bord om vi lämnar köket så där har vi lite kvar att träna. Med honom har jag tränat lugn, fokus, tänka i upphetsning, flexibilitet, optimism, impulskontroll, varva upp/varva ner, tolerans mot frustration, kunna ta belöningar och självförtroende.

Sen har vi klienter som tränat på detta vis och även där har det hänt mycket positiv. En hund som efter att ha flyttat till en helt ny miljö reagerade med att skälla hysteriskt mycket på allt – folk, hundar, cyklar, bilar och även kastade sig emot dessa…. Den hunden kan nu promenera förbi hundar och människor och även om den hetsar upp sig över något kan den lugna ner sig fort och sen fortsätta. En annan hund som var väldigt rädd för allt och reagerade med att springa fram och skälla och även nafsa både hundar och människor inkl gäster i hemmet. Den hunden har blivit trygg och lugn och fungerar mycket bättre i vardagen och med sina hundkompisar. Eller hunden som ska bli terapihund men som for runt och skällde på allt och alla och som nu är lugn och även kan ta emot gäster i hemmet på ett sansat sätt. Även hunden som drog som en galning i koppel i jakt på katterna ute har blivit lugn och en skön promenadkompis. Eller hunden som fick vara med på jobbet men hade börjat springa och nafsa kollegor och gäster kunde efter två veckor av lekar stanna på sin plats och låta folk gå omkring på kontoret. Och detta är bara några exempel.

Träningen som sådan består av massor med olika lekar som tränar hjärnan att göra vissa val. Det är helt kravlöst och väldigt roligt. Det tar ett par minuter varje dag och resultaten kommer. Vissa saker märks fort och andra tar längre tid. Det jag uppskattar mest är att det verkligen är kravlöst, att hunden inte pressas att prestera över sin förmåga, vilket så ofta sker i annan träning, även den “positiva”. Sen är det toppen att det går att anpassa till alla oavsett förmåga – du behöver inte vara en supertränare när du börjar men du blir en fantastisk tränare och kompis till din hund. Och det funkar på alla hundar.

Har jag sagt att det är väldigt roligt?

PS

Bilden överst är en hjärna med de olika koncepten uppräknade. Det ser inte ut så i hjärnan men det är en bra beskrivning.

Leave a Reply